fredag, september 15, 2006

 

Fy fan, sossar, fy fan



Socialdemokraterna,
När ni jämförde Folkpartiet med våldtäktsmän, då gick ni fem steg för långt. Men det här, det tar priset! Hur lågt kan man sjunka?

Är det så himla svårt att komma på bra sakargument till varför svenska folket ska rösta på er att ni måste ta till såna här metoder? Är ni inte bättre än så här?

Kommentarer:
Jag är ju som vanligt hemma mest hela tiden, just nu har vi ont om pengar (för att Fredrik skulle spendera en väldig massa tid i Trollhättan *suck*) så jag kan inte äta ute eller nått förrän efter lön, men en fika kan jag väl ta när som helst :) Men jag kan när som helst egentligen, vi har ett mycket tråkigt och enformigt liv som spenderas hemma mest :) Inte onsdagar för då är vi på hundkurs kom jag på :)

Sen kom jag på en sak, för runt fyra år sen måste vi ha träffats! Kommer du ihåg att vi satt på bänkarna vid Slussen och så kom det fram nån full snubbe och babblade om olika partier då? Visst sjutton måste det ha varit vid ´den här tiden...? Jaja, jätteintressanta fakta *ler* Ha det bra, nu är det dags för mig att hoppa i säng, i morgon ska jag till farfars lägenhet och tömma lite på morgonen inför försäljningen. Han sitter inlåst på ett ålderdomshem nu tyvärr... Det kommer nog bli riktigt jobbigt tror jag, så många minnen :( Får spendera kvällen med att gråta en skvätt eller nått :)
 
Sandra
måste hålla med dig att det är lågt med sådana serier. Har själv inte sett den, skulle nog inte ens läsa den. Jag läser inte serier överhuvudtaget. Tycker såklart, som de flesta, att det är sakpolitiken, som ska fram. Men satir har alltid funnits oftast mellan ungdomsförbunden. Under Olof Palmes tid så framställdes han som djävulen, mördare och dyl. Och detta av politiska motståndare. Ingvar Carlsson framställdes som en sko. Något som sossarna tog till vara på och använde under valet då.
 
Sandra, jag har inte heller sett serien och tycker nog att den verkar rätt smaklös. Men som Karin skriver; den som hårdast har utsatts för kränkningar är nog Palme. Nu var det ju länge sedan men ändå.

Med tanke på din ilska nu och din tidigare beskrivning av folkpartiet så blir jag ändå lite fundersam. Denna valrörelse har varit full av skit från alla möjliga håll. Men den kommer nog ändå inte gå till historien som den fulaste. Det bara är så här - tyvärr. Folkpartiet har brutit mot lagen - med delar (eller hela) partiledningens goda minne. Sedan kan man diskutera hur detta påverkat s. Men brottsligt är det. Politiken kan vara ful - riktigt ful. Och det är så vansinnigt trist. Igår kom vi på ett parti på bar gärning när de förstörde våra affischer. Ett etablerat parti. Vi får höra att vi tänker sälja skolor till kyrkor och allt möjligt skit. Ibland blir jag ledsen. Men jag tittar på mina barn och tänker - fan heller jag ger inte upp!

Jag tackar dig för det fina mail du skickade mig.
Kram
 
Hej Nathalie,

Att jämföra dataintrång med våldtäkt är en allvarlig kränkning av alla våldtäktsoffer! Det har inget med folkpartiet att göra!

Jag var inte ens 5 år gammal när Palme dog, så av naturliga skäl minns jag inte hur tonen var mot honom. :/
Men av de valkampanjer jag minns så har den här varit den vidrigaste hittills, i mitt tycke! Inte bara hur de olika partierna agerat (sossarnas smutskastning av Reinfeldt, folkpartiets dataintrång, bomber vid valstugorna, etc).

Men ser man till partierna så tycker jag att socialdemokraterna betett sig sämst åt ... av det jag sett och känner till, vill jag tillägga! Och jag förstår de som tror att detta beror på socialdemokraternas exceptionellt tunna valmanifest.

Jag är nog inte särskilt ilsken, bara aningen upprörd, vilket många väljare blir i valtider!
 
Jag håller med om att detta med våldtäktsoffer var en osedvanligt klumpigt uttryck. Jag förstår förvisso vad hon menade men hon kunde använt exemplet som Persson använde: som att någon har din nyckel och går in i din lägenhet och rotar. När det gäller Reinfeldt så har en person enskilt skickat mail. Det fanns inga andra inblandade. Men dataintrånget var känt upp genom hela fp. Till och med känt hos partisekreteraren.

De som har förstört affischer, bombhotat valstugor mm är ju några som ingen får grepp om - osynliga partiet.

Jag tror att det är dags för dig att sluta läsa allt som står i tidningarna... :-) När vi står i valstugorna har vi en trevlig samtalston med våra motståndare. Även om det tyvärr kommer helt absurda lögner även där. (märkligast var när en väljare fått höra från en av våra motståndare att vi tänkt sälja Hallonbergskolan till någon kyrka!!!)

Själv tycker jag att det finns några oerhört viktiga punkter i vårt valmanifest:
tandvården, fritidshemsförstärkning, förskoleförstärkning, satsning på barn- och ungdomspsyk, riktade satsningar till skolor i utsatta områden, satsningar på äldreomsorgen, taken i a-kassan, biståndet, höjning av studiemedel och fribelopp, satsning på yrkesutbildning. Dessutom bibehålla satsningen på långtidsarbetslösa ungdomar där staten betalar halva lönen och halva arbetsgivaravgiften. För att nämna lite...
 
Visst ska man inte tro på allt man läser i tidningen, det bör man ju ha lärt sig vid det här laget! ;) Men jag har faktiskt varit runt, många vändor, i alla partiers valstugor. Jag har till och med stått och lyssnat på Gudrun Schyman i 30 min på Sergels torg för att ta reda på vad FI egentligen är för något! Men när jag stått i (s) valstugor (Liljeholmen, Åhléns city och Östermalmstorg) så känner jag inte att jag fått några vettiga svar på de för mig viktigaste frågorna. Det kommer, det kommer. Eller så har vi redan allt; världens bästa sjukvård (lögn, det vet jag av egen erfarenhet), världens bästa skola (lögn, det vet jag av egen erfarenhet), världens bästa välfärd (den är bra, men tål att diskuteras!), etc ..... varför ändra på något? Men om man vill sträva efter att bli ännu bättre då? Om man inte nöjer sig med att bara hälften av de arbetsföra jobbar och resten göms undan i miljardprogrammet AMS? Om man tycker att skolan och vården bara blir sämre och sämre?

Jag har ju turen att ha ett jobb, och jag vet att det ska mycket till för att jag ska stå utan ett jobb någon längre tid! Men det betyder ju inte att jag inte är intresserad av att alla andra också ska ha ett jobb! Jag har inte lust att jobba och betala skatt till kollektivet om inte alla andra (som är arbetsföra) gör det också! Gör din plikt, kräv din rätt - den som myntade det uttrycket borde få pris!

Den andra viktigaste frågan för mig är vården! Jag har en kronisk sjukdom som drabbar flera organ, och även om jag jobbar heltid utan större problem så är min livskvalitet drabbad. Då är det väldigt jobbigt att svensk sjukvård på många områden ligger 10-20 år bak övriga västländska länder och man får spendera flera år med att hitta en läkare som faktiskt gjort lite omvärldsbevakning och vet att bara för att sänkan är bra så betyder det inte att man kan friskförklara patienten och säga att "det är nog bara mensvärk"!

Jag vill att alla ska ha rätt till en modern och proffsig sjukvård, oavsett i vilket län man bor. Bort med landstingen!
 
Min bild av sjukvården är den raka motsatsen - också av egen erfarenhet med min son. Där är det till och med så att han förmodligen inte överlevt i väldigt många andra länder. Sedan håller jag med om att vi ska få lika bra vård i hela landet. Men jag tror inte att det är landstingen som är det stora felet. Däremot så pågår en stor utredning om hur de olika nivåerna ska se ut i framtiden. Landsting eller regioner. Vad ska skötas av de olika nivåerna osv. Jag som varit ordförande i Färdtjänstnämnden har ändå sett en hel del fördelar med landstinget. På de flesta håll ligger färdtjänstansvaret på kommunen och det har lett till att du bara har rätt att åka inom kommunen. Annars är det riksfärdtjänst vilket är krångligare och du kan inte genomföra lika spontant. I Stockholms läns landsting har du rätt att resa i hela länet. Men det finns självklart nackdelar med stora kolosser.

När det gäller min son fick han den mest avancerade vården i Lund.
 
När det gäller skolan, så tror jag att det finns lika många uppfattningar som elever. När man tittar på internationella jämförelser så kan man läsa dem på olika sätt. När det gäller faktakunskaper brukar man säga att Sverige har halkat efter. Men det är inte helt sant. Det som mest har hänt är att andra länder kommit ikapp och en del gått om. Det kan ju inte bara ses som negativt. Men där kan vi absolut bli bättre. Men när man i dessa undersökningar tittar på djupet i kunskaperna - om eleverna kan analysera och dra slutsatser - så är Sverige världsledande.

Det finns verkligen massor att göra för att göra skolan bättre. Jag tror framförallt att det handlar om att anställa andra yrkeskategorier i skolan som finns för de som har det besvärligt. Skolvärdar/värdinnor, skolsköterskor, fritidsledare. Eleverna har rätt till arbetsro och trygghet. Om man tittar på läroplanen har lärarna ett mycket stort och svårt uppdrag. Vi har höga krav på våra skolor - alla skolor - oavsett elevernas bakgrund. Därför kräver också olika skolor och olika elever olika resurser.

Moderaternas förslag till nationell skolpeng känns livsfarlig. Eftersom den skulle baseras på ett snitt i landet. I Sundbyberg skulle vi få 40 miljoner mindre till skolan.
 
På vissa områden inom sjukvården är Sverige i världsklass, exempelvis inom kardiologi. Men inom andra områden, exempelvis gastroenterologi (min sjukdoms huvudområde) samt inom allmänmedicin är vi en bra bit efter - det säger jag efter att ha bott och fått vård i Sverige, Danmark och USA + som turist i Egypten. Att berätta om alla dåliga erfarenheter jag haft inom svensk sjukvård de senaste 15 åren skulle ta väldigt lång tid, men som sammanfattning kan jag väl säga som så att oavsett var någonstans man har ont som tjej, så har man tydligen mensvärk eller är gravid - oavsett var smärtan sitter och oavsett om man är infertil vilket det egna sjukhuset konstaterat.

Jag har gått i skola i Sverige, USA (high school som utbytesstudent) och Danmark (typ komvux) och tycker amerikansk undervisning håller betydligt högre klass än svensk. Men svenska skolan är inte dålig, men den tappar gentemot andra länders skolor. Sen var det för stora klasser redan på min tid ... det går inte att ha 33 st elever i en klass med bara 1 lärare (som det var när jag gick i högstadiet och gymnasiet). Det är de engagerade eleverna som drabbas! Och de bråkiga som får all uppmärksamhet. Och vad jag hört av kompisar och kollegor som har barn i skolåldern eller jobbar inom skolan, så är det än värre idag. Det känns inte bra!
 
Skicka en kommentar

<< Hem

This page is powered by Blogger. Isn't yours?