Snillen spekulerar

Försökte få tag i min hyresvärd idag, men då har han helt plötsligt bestäm sig för att inte återvända till kontoret förräns tidigast 8 augusti .... gaaaah!
Men frågade i alla fall hans sekreterare om hon hört något om någon hyreshöjning och fick dåtill svars att vad hon visste trodde de att hyreshöjningen skulle landa på 20 kr/kvm/år vilket i mitt fall blir 100 kr/mån - betydligt mer rimligt än 1000 kr/mån!

Fortsättning lär följa ....

Så är man äntligen hemma igen efter en 4-dagars tur till det småländska landskapet för att hälsa på släkten - skönt! Har ni sett filmen "Mitt stora feta grekiska bröllop" så har ni där en rätt bra bild av hur min släkt är!

I Småland så har jag släkt från både mammas och pappas sida - farfar + fru, halvfaster med 1 barn, halvfarbror, farbror med 4 barn, faster med 4 barn och 3 barnbarn, mormor, moster och 3 morbröder med totalt 9 barn - och oavsett hur man gör så lyckas de alltid ge en dåligt samvete över att man spenderar mer tid med "den andra sidan" även fast man delat tiden på minuten lika mellan dem! Det är bara att glömma att spendera mer tid med de släktingar (= jämnåriga kusiner) man faktiskt tycker är kul att umgås med, för då får man höra det för all framtid! Att man är skiljsmässobarn gör inte saken lättare - min familj är proffs på att göra politik av exakt allting!

Den här turen var den första på 5 år och för första gången så valde jag faktiskt att inte vara "politisk korrekt" och bodde alla 4 dagar hos min kusin på pappas sida och hälsade inte på min farfar och hans fru och deras 2 gemensamma barn (har inget gemensamt med dem och kan inte kommunicera med min farfar pga språket). Visst är risken stor att man skapat en del sura miner, men å andra sidan så är det sällan i livet man fattar beslut som alla är nöjda med. Jag har insett att jag omöjligen vara hela min släkt till lags så då är det väl bättre att jag istället försöker göra åtminstone mig själv till lags!

Läste nyligen i Aftonbladet om en rapport från Centret för demografiska studier vid Autonoma universitetet i Barcelona som pekar på att mänskligheten är på väg mot en farfarsboom. Det står att "I Europa väntas förhållandet mellan antalet pensionerade och antalet sysselsatta förändras dramatiskt. Nu går det 55 pensionärer på 100 sysselsatta. Till år 2050 beräknas förhållandet bli 91 pensionärer på 100 sysselsatta."

Nu vet jag inte hur pass väl underbyggd den här rapporten är men oavsett vad så tror jag vi har mer än bara pensionärerna att oroa oss över om det är vårat välfärdssamhälles överlevnad som bekymrar oss! Ta till exempel 90-talisterna (även de sena 80-talisterna) som fått för sig att "före detta dokusåpakändis" är ett yrke man kan leva på, eller de som under slutet av 90-talet gick en 6-veckors KY-utbildning i tron om att det räcker för att bli en bra nätverkstekniker och fortfarande väntar på det där IT-jobbet som kommer att ge massa klirr i kassan! Just dream on baby!

Näh, det är bara att pröjsa de lyckosamma som redan är pensionärer idag och inse att ingen kommer någonsin att pröjsa för min pension förutom jag själv, så det är väl bara att boka en tid hos min bankkontakt och börja pensionsspara redan nu så kanske man har råd att gå i pension vid 65 års ålder! ..... bara 41 år kvar ;)

Så har man äntligen semester efter att ha våndats på kontoret i 3 veckor efter midsommar med strålande väder! Och lagom till semestern kommer givetvis regnet och lågtrycken! Oavsett om jag tar tidig eller sen semester så verkar lågtrycken förfölja mig!

Vi spenderade helgen ute på Svartsjölandet, på sambons morföräldrars sommarställe, tillsammans med ett vänpar. Det ösregnade och åskade, men vi lyckades ta ett kvällsdopp och grilla under ett kort uppehåll. I övrigt blev det mest pokerspelande, vilket i och för sig var väldigt trevligt särskilt som jag vann 3 av 6 omgångar (= helgens poker champ).

Så nu är det bara att hålla tummarna för att jag åtminstone får 1 vecka med fint väder under min 3 veckors-semester!

Fick imorse ett samtal från en av Hyresgästföreningens hyresförhandlare som ville svara på det upprörda mail jag skickade igår. Till min glädje, och förvåning, berättar hon att vad hon kan se har Hyresgästföreningen inte godkänt någon hyreshöjning för min lägenhet. Hyresförhandlingarna pågår fortfarande! Dessutom tyckte även hon att det lät konstigt med en höjning på 1000 kr/mån även om hyresförhandlingarna strandade 2001 - det skulle ju innebära en höjning med nästan 5% / år sen 2001! Att jämföra med 1.75% som Förvaltaren i grannkommunen Sundbyberg fick igenom i år.

Så då undrar man ju genast varför ens hyresvärd skulle få för sig att påstå något sånt om det inte stämmer?

Helt plötsligt känns de där 75 kr/mån jag betalar i medlemsavgift till hyresgästföreningen som en rätt bra investering!

I veckan fick jag ett telefonsamtal från min (privata) hyresvärd, ett samtal som bokstavligen talat fick mig att gå i taket (ok då, men hoppade upp från min stol gjorde jag!).

Just nu väntar jag på att få ok från värden att få överlåta mitt hyreskontrakt till de personer vi köpt hus av - köpeskillingen är marknadsmässig och bestämdes efter budgivning, men eftersom hussäljarna ska separera och den ena parten är i behov av en lägenhet så har de lagt in en klausul i köpeskontraktet om att ena parten ska få mitt hyreskontrakt i utbyte mot villan utöver köpeskillingen.

Men det här hör inte riktigt till ämnet. I alla fall så ringde min hyresvärds assistent upp mig i veckan för att berätta att de inte skulle hinna med lägenhetsbytet innan semestern (vilket fick mig att gå i taket av andra orsaker) men framförallt ville han göra mig medveten om att de ska höja hyran på min lägenhet med 1.000 kr/mån i höst! Vilket fick mig att verkligen smälla av!

Bakgrund: Jag hyr en 2:a på 60 kvm i Solna kommun av en privat värd och betalar idag 5200 kr/mån. Detta trots att huset saknat tvättstuga sen vi flyttade in för 2.5 år sen, vi har haft husets sopcontainer direkt nedanför köksfönstret (bor 1/2 trappa upp) sen vi flyttade in vilket gör att vi aldrig kunnat hålla köksfönstrena öppna, lägenheten ligger ovanför ett garage som gör att vi störs rätt ofta på tidiga morgnar samt att vi har ett olidligt inomhusklimat i lägenheten - 25-30 grader i sovrummet på sommaren och 14 grader på vintern (vi kan inte gå på golvet i sovrummet utan fårskinnstofflor!).

Visst är lägenheten stambytt och renoverad (2002), tvättstugan arbetar de på (fortfarande) så snart kanske jag slipper ta bilen till min mamma när jag ska tvätta och nu har de faktiskt flyttat sopcontainern (förhoppningsvis för alltid - råttorna älskar containern och den töms bara varannan vecka!) så vi kan öppna köksfönstret.

Men faktum kvarstår, är en hyra på 1240 kr/kvm/år för en 2:a på 60 kvm 1/2 trappa upp utan balkong, med helt olidlig inomhustemperatur, verkligen skälig? Har vi redan gått över till marknadshyror och någon dåre på hyresgästföreningen blandat ihop Parkvägen (min gata) med Strandvägen (på Östermalm) ?!

Nu är vi ändå 2 personer med rätt bra inkomster i vårt hushåll, men 6.200 kr/mån är ändå väldigt kännbart även i våra plånböcker! Faktum är att vi hamnar på en boendekostnad på endast 4.000 kr/mån mer när (om) vi flyttar till huset, och då är det inkl banklån, amortering (ett slags sparande), el, vatten, sophämtning, skorstensfejning, etc....

Tänk om man varit en ensamstående mamma med undersköterskelön? Då hade man ju gått i personlig konkurs!

Jag har skickat ett gäng mail till Hyresgästföreningens hyresförhandlare för Solna kommun och ifrågasatt hyrorna i den här kommunen .... förhoppningsvis inser någon av dem att den här utvecklingen är helt åt h-vete! Eller är det jag som missat något?

Jag får ofta höra att jag skulle bli en bra politiker - själv har jag alltid tagit det som en förolämpning (med glimten i ögat) även om personen som sagt det bedyrat att de menat det som en komplimang.

Vad är det då jag ogillar med politiker? Jag vill börja med att säga att jag stött på en hel del i mina ögon fantastiska politiker, både heltidare och fritidspolitiker! Men jag stöter ideligen på politiker, eller förtroendevalda som de ju faktiskt är, som verkar tro att deras förtroendeuppdrag är till för att skaffa sig så många personliga fördelar som möjligt - allt ska betalas av kommunen/landstinget/myndigheten, med andra ord skattebetalarnas pengar, även sånt som har mycket litet eller inget alls med förtroendeuppdraget att göra. Vidare ogillar jag när politiker försöker blanda in (oftast oskyldiga) tjänstemän i de politiska striderna.

Att det ska vara så svårt för vissa att förstå att ett förtroendeuppdrag är ett uppdrag som givits i förtroende - av och för kommunens/landets medborgare och skattebetalare!

Jag säger som Winston Churchill: Democracy is the worst form of government except for all those others that have been tried.

Jag har turen att arbeta på en hyfsat jämställd arbetsplats där tjejerna tar lika mycket plats som killarna, om inte mer, och killarna är pappalediga länge. Faktum är att vi är 14 killar och 4 tjejer och ändå tycker killarna att vi är en kvinnodominerande arbetsplats (skämtsamt menat), med andra ord så väger allas ord lika tungt och allas arbete är lika mycket värt. Att lönerna inte är jämställda än .... ja, det hoppas jag rättas till snart!

Hemma ser det däremot annorlunda ut, och då menar jag inte sambon som är väldigt jämställd och aldrig gnällt över att han får sköta all städning när jag tar tvätten, disken och storhandlingen (han har inget körkort nämligen). Jag menar våra föräldrars generation, eller rättare sagt min sambos mammas generation (inget ont om min sambos mamma som jag gillar väldigt mycket!). I deras värld är dagens pappor jämställda om de tar ut sina 10 pappadagar, men väldigt konstiga om de är föräldralediga mer än så! Är mamman inte beredd att ta ut all föräldraledighet - och helst lite mer, för vad är man för en mamma om man sätter barnet på dagis innan 2 års ålder?! - "så ska man kraftigt fundera på om man verkligen ska ha några barn" fick jag höra i helgen!

Jag har själv inga barn än, men många av mina nära vänner och bekanta har det - i några fall har man delat på föräldraledigheten, i andra fall så har mamman tagit ut det mesta av föräldraledigheten (av ekonomiska eller praktiska skäl). Flera av de mammor jag känner har ett jobb de trivs med och hur mycket de än älskade att vara hemma med sina småttingar så kände de efter ett par månader att de behövde en paus någon/några dagar per vecka och valde att jobba någon/några dag/dagar per vecka då pappan var hemma istället. Det fungerade väldigt bra för dessa par, och både mamman och pappan är än idag glada för att de valde att göra så. Men dessa mammor är uppenbarligen dåliga mammor enligt min sambos mamma för inte kan en mamma lämna sitt barn innan barnet åtminstone blivit 6 månader, inte ens till pappan några dagar per vecka, utan att vara en dålig mamma!

Om vi bortser från en del praktiska detaljer så som amning som ju faktiskt bara mamman kan bidra till (vissa mammor kan däremot av olika skäl inte amma), är det rätt att mamman måste vara hemma med barnet hela tiden? Är barnet bara mammans ansvar? Är man inte 2 om att skapa ett barn?

I vissa fall kanske mamman och pappan båda vill att mamman ska vara hemma med barnet tills barnet börjar på dagis/dagmamma, i andra fall kanske det passar bättre om pappan är hemma med barnet om mamman slutat amma även om barnet är yngre än 6 månader. Vem har rätt att döma ut de föräldrar som väljer att avvika från "det normala betendeet" (mamman hemma i minst 1 år) ? Är man mindre värd som mamma om man inte står ut med att vara hemma ett helt år med sitt barn även om man älskar barnet över allt annat på jorden? Mår inte barnen bäst när föräldrarna mår bra? Jag bara undrar ....