Snillen spekulerar

Nu när jag byter jobb (igen) så behöver jag ingen bil längre (jippi!) utan kommer att ta mig till och från jobbet kollektivt, vilket faktiskt känns riktigt bra. Bortsett från SL/Connex permanenta problem på röda t-banelinjen! Nu kommer man äntligen få tid och möjlighet att läsa Metro och City varje morgon!

Detta innebär att vi nu bara kommer behöva en bil! Jag och sambon har efter noggranna diskussioner kommit fram till att vi ska sälja båda våra bilar för att istället köpa en ny gemensam bil. Rätt oekonomiskt egentligen, men det känns bäst så.

Då kommer vi till den stora frågan som jag ber er hjälpa oss besvara - vad för typ av bil ska vi ha? Miljöbil (typ flexifuel), diesel med partikel-filter eller vanlig hederlig bensinmotor? Och vilket märke? Personligen är jag mycket för tyska bilar (inkl Skoda som ingår i VAG numer), även Volvo och Toyota gör bra bilar som klarar många mil.

Så kom igen nu och ge mig era bästa tips och argument!!

Jag SKA kommentera utfrågningen av Göran Persson i SVT häromdagen, jag lovar!
Ska bara komma på exakt hur jag lägger fram mina kommentarer på bästa sätt!

Min fästman uppmärksammade mig igår kväll på att jag ännu inte skrivit om att vi förlovat oss! Så nu skriver jag om det - J och jag har förlovat oss!!!!! :)

Det var i somras, under vår Europa-turné, närmare bestämt på ett café i Andorra som vi förlovade oss! Detaljerna behåller vi för oss själva men jag kan säga så mycket som att jag blev väldigt överraskad! Friade han? Svar: Ja! Var han nere på knä? Svar: Ja!

Så nu har vi varsin förlovningsring, med orden "J&S Andorra 19/6 2006" ingraverade!

Jag har tidigare skrivit om den råttinvasion som Stockholm verkar ha drabbats av, då bodde jag i Solna. Nu bor jag på Gärdet och kan konstatera att det är lika illa där! Vi har vår egna, gigantiska, husråtta precis utanför porten .... och fler finns det vid de andra husportarna!

Vad görs åt dessa råttor? Vem gör något? Gör någon något?

När man har hund så börjar man råka ut för situationer man inte trodde fanns, som att folk tycker att en gullig valp ingår i allemansrätten, utan minsta respekt för att det kan finnas miljoner orsaker till varför ägaren inte vill att man kommer fram och ska hälsa på valpen - ex att man tränar valpen, att valpen är rädd för främmande människor eller att ägaren faktiskt har bråttom någonstans och inte har tid att stanna upp stup i kvarten för att folk ska hälsa på valpen! Helt plötsligt har man ingen rätt till eget liv eller åsikter. Och vissa människor är riktigt otäcka!

Jag var ute och gick med Rasmus (vår 5 mån gamla rottis-kille) igår kväll, han var okopplad som vanligt men höll sig nära mig som han brukar. Vi går på trottoaren till en halvstor väg och är på väg för att möta husse som parkerat bilen. En man dyker upp bakom några bilar, över vägen (från oss). Rasmus stannar upp och kollar på mannen, som han alltid gör när han hör något konstigt. Då stannar mannen upp, mitt på vägen, hukar sig och böjer fram handen så att Rasmus ska komma fram. Rasmus är på väg ut på vägen för att kolla in vad det är för något, vilket resulterar i att jag får halvpanik och snabbt ropar "NEJ!". Rasmus stannar upp och kikar på mig. Då börjar den här mannen gå mot oss och snacka med mig, fråga varför jag inte släpper fram hunden till honom. Jag blir rätt irriterad och säger i mindre vänlig ton att "vad sjutton håller du på med som kallar på min hund när du står mitt på vägen!?"

Han kommer närmare och närmare och jag börjar tycka att situationen är väldigt obehaglig, så jag börjar gå i raska steg därifrån, med Rasmus kopplad. Den här mannen fortsätter gå mot oss och ropa olika saker, som att "jaha, det ska bli kul att se hur du reagerar sen när hunden börjar bita för att han inte får hälsa på någon" och liknande saker. Till och med när vi går ned för en trappa till nästa gata (alltså i helt motsatt riktning från var mannen var på väg), så fortsätter han följa efter och ropa saker. Och Rasmus gör ju inte det hela lättare genom att stanna upp stup i kvarten och titta bak på mannen, han väger ju 25 kg nu så han är inte så lätt att få med sig när han bestämt sig för att inte gå. Eftersom det tagit så lång tid har sambon hunnit gå upp (en annan väg) till huset, jag nästan sprang hem och mötte sambon på uppfarten. Jag var så arg och upprörd så jag bara skakade!

Jag har gjort mitt yttersta för att folk ska inse vilken underbart trevlig ras Rottweilern är, och har lyckats rätt bra. Men nu ser jag fram emot då Rasmus är fullvuxen och folk inte tycker han ser lika vänlig ut längre! Även om han alltid kommer att vara en pussweiler!

Det är nu 4 dagar sedan det så kallade Stockholmsförsöket avslutades efter 7 månader. Den 17 september kommer de som är boende i Stockholms kommun att få säga sitt om försöket, eftersom jag är boende i kommunen så kommer även jag att få säga mitt. Så vad tycker då jag?

Principiellt är jag för försök att minska trafiken, men jag tycker inte "Stockholmsförsöket" är helt rätt sätt. Skulle krävas en hel uppsats för att förklara exakt vad jag menar så jag nöjer mig med några få synpunkter:

- Dåligt med en "miljöskatt" som drabbar alla lika (exkl befriade). Borde finnas olika tariffer för olika bilar beroende på deras miljöbelastning.

- Dumt betalsystem. Bra att de förlängde betalningstiden, men regelrna för transpodern/autogirobetalning är inte anpassade till verkligheten där ägare och förare inte alltid är samma person.

- Principiellt tycker jag att det är fel att ytterliggare beskatta en redan hårt beskattad grupp för att finansiera en annan grupps infrastruktur.

- En tumregel borde vara att bygga ut den kollektiva trafiken INNAN man påför en skatt som har för avsikt att få folk att använda den kollektiva trafiken istället för bilen.

- Jag avskyr verkligen valfläsk, men ännu mer avskyr jag brutna vallöften! Jag skulle faktiskt kunna rösta Nej enbart på grund av detta!

- Jag anser att man skulle gjort en folkomröstning INNAN man valde att göra ett försök för ofattbara 3.6 miljarder kronor (jag tror den summan i själva verket är högre). Vad blir då nästa "grej" man inför för groteska summor skattemedel utan att veta att man har en folklig förankring?

- Jag tycker det är fel att i en omröstning, om än bara rådgivande (som de flesta folkomröstningar i den indirekta demokratin vi lever i är), utesluta hälften (om inte fler) av de som faktiskt drabbas hårdast av vägtullarna, nämligen förortsborna! Varför ska de boende i Farsta, Tensta och Skärholmen få säga sin mening när inte Nacka-, Täby-, eller Solna-bor får säga sitt?

- De som drabbas hårdast av vägtullarna är privatbilisterna, men det är den kommersiella trafiken som belastar Stockholms vägar hårdast.

- De som "okynneskör" sina bilar har oftast råd att göra detta, vägtull eller inte. De som däremot verkligen behöver bilen har ofta inte samma marginaler.

Så för min del kommer det att bli ett solklart NEJ till vägtullarna! Men jag välkomnar andra, lite mer genomtänkta, initiativ till att göra Stockholm (och alla andra orter) mer miljövänlig - dock inte bilfri, förutsättningarna för detta saknas ännu!

Nathalie har utmanat mig - utmaningen går under namnet ”Fyra små rätter” och handlar om att lista några favoriter, i grupper om fyra. Samtliga nedanstående listor är utan inbördes rangordning:

4 arbeten jag har haft i mitt liv

* Programmerare
* Projektledare
* IT-konsult
* (Snart) management konsult inom informationssäkerhet

4 filmer jag kan se om och om igen

* Lost in translation
* Gladiator
* The royal Tenenbaums
* V för Vendetta


4 ställen jag har bott på

* Nacka
* Danmark
* Solna
* Gärdet

4 tv-serier jag gärna ser

* CSI
* Cityakuten (repriser från första säsongerna)
* NCIS
* Debattprogram (varför har det lagt ned SVTs Debatt ??!!)

4 ställen jag vill/tycker om att åka till

* Frankrike
* Italien
* Brasilien
* Brottö, där min fästmans föräldrar har sommarställe


4 webbsidor jag besöker dagligen

* Aftonbladet.se
* alltomhundar.com
* bjornsbytare.se
* google.se

4 ställen där jag trivs

* Hemma
* Var som helst där fästmannen och vovven är
* Joggandes runt Gärdet
* På fästmannens föräldrars brygga på Brottö

4 personer jag vill utmana att svara på enkäten

* Gustav Wiberg
* Peter Ahlström
* Johan Blom
* ?

Efter att ha diskuterat hund ända sedan vi lärde känna varandra (ca 1,5 år innan vi blev tillsammans) har J och jag nu skaffat oss en hund! Rasmus - världens underbaraste Rottweiler! Visst är han söt! Och helt, helt underbar!

Nu finns även jag med på bloggkartan! Tydligen något som bloggare ska vara (?)
Jag har placerat min blogg i Östermalm på bloggkartan.se

Alldeles nyss läste jag en artikel i Expressen som fick mig att tända till ordentligt, den handlar om ett för mig kärt ämne, klädstorlekar! Jag mailade direkt mina synpunkter till artikelförfattarna och ansvarig utgivare och återger här mailet i sin helhet:

När jag läste er artikel om att storlek 0 (egentligen 32, vilket är 32 nummer ifrån 0!) blev jag faktiskt rätt upprörd. Inte över att modeskaparna skapar ett sjukt ideal, utan för att media skapar lika felaktiga ideal!

Jag är 158 cm lång (/kort) och väger ca 48 kg, rätt hälsosamt skulle nog de flesta säga. Jag är åt det smala hållet, men det finns en hel del hull att ta av ifall jag skulle bli sjuk! Min längd och vikt är inget jag kan göra något åt, mina kvinnliga kusiner ser ungefär likadana ut!

Fram tills för något/några år sen funkade det för det mesta att köpa storlek 34 i butikerna och be skräddaren göra några enkla indragningar för att få kläderna att passa. Men sen hände något med storlek 34, den blev 1-2 storlekar för stor, något alla mina "småväxta" vänninor är eniga om! Helt plötsligt var kläderna så stora att inte ens skräddaren kunde anpassa dem snyggt i många fall! Enda alternativet för att få nya kläder var att gå på barnavdelningen!!! Och nämn en 25-årig kvinna i karriären som har lust att handla barnmode!!!?

Men så upptäckte jag förra året, till min stora förvåning och glädje, att ett par butiker (H&M var den första jag noterade) började saluföra vissa kläder i storlek 32 - JIPPI! Äntligen kunde man köpa passande kläder, oftast utan att behöva punga ut mellan 150 - 400 kr för skräddarmodifieringar. Det enda som nu saknas är byxstorlekar med S (short) istället för L (long), så att man slipper även denna dyra kostnad hos skräddaren (att lägga upp byxor)!

Varför skriver ni inte om detta?! Om väldigt många svenska kvinnor som måste handla sina kläder på barnavdelningen, beställa kläder på postorder från andra europeiska länder som fattat att alla kvinnor inte har minst storlek 36 och långa ben och dessutom bli kallade för sjuka!

Är det för mycket begärt att ni journalister tänker lite mer nyanserat, eller tänker alls innan ni skriver?!

Hälsningar från en arg Sandra!